För länge länge sedan…
För länge länge sedan på den tiden när de flesta människorna bodde i gårdar ute på landet. Det var så längesedan att människorna inte ens hade vanliga lampor som man kan tända med en knapp på väggen. På den tiden fick man tända ljus och lyktor när det blev mörkt och elda i vedspisen för att få värme. Det var på den tiden när alla hade några kor för att få mjölk, en häst som kunde dra plogen, några får för att få ull, några hönor för att få ägg, bin för att få honung, en hund som vaktade gården och en katt som jagade möss och råttor. Och på den tiden var det inte riktigt som nu…
I varje gård fanns det en gårdstomte. Han såg inte ut som tomtarna vi brukar träffa på julen. Gårdstomten var en grå liten tomte med luva, ibland var den också grå och ibland var den röd. Gårdstomten var ingen sådan där tomte som kommer med presenter och julklappar, han var en tomte som vakade över gården – över alla som bodde där och alla djuren.
När alla på gården sov i mörka, kalla vinternatten och stjärnorna gnistrade och månen lyste, snön var alldeles vit och det var riktigt, riktigt kallt. Så kallt att människorna lät elden i vedspisen brinna hela natten medan de kröp ihop under sina varma täcken och sov gott. Ja då var det så att alla på gården sov utom en. Tomten.
Tomten bor i en vrå på höskullen och kommer fram om natten när människorna sover. En gammal, gammal tomte som har sett många hundra vintrars snö. Han har bott på gården ända sedan den byggdes. Människorna ser honom aldrig, men de vet att han finns. Ibland när de vaknar om morgonen kan de se spår av hans små fötter i snön. Men ändå har de aldrig sett honom.
På tysta små fötter tassar tomten omkring i månskenet och vakar över sin gård. I ladugård och stall tittar han in. Han tassar mellan husen och gör små spår i snön.
Först går han till ladugården. Där är mörkt och varmt. Korna hälsar honom välkommen med ett mjukt råmande. Tomten klappar korna en stund och ger dem fint gott hö som människorna skördade förra sommaren. Korna tycker om när tomten kommer och pysslar om dem. De bjuder honom på ljummen, god mjölk som tack. Tomten pratar med dem på tomtevis, ett tyst litet språk som kor kan förstå.
Sedan går han till stallet. Månen lyser in och där står Brunte och sover men han vaknar när tomten öppnar dörren. Brunte hälsar tomten välkommen med ett mjukt gnäggande. Tomten pratar med honom på tomtevis, ett tyst litet språk som en häst kan förstå.
När tomten gläntar på dörren till fårhuset känner han doften av varm ull och hör fåren bräka tyst i sömnen. Snart vaknar fåren och skuttar glatt upp när de ser tomten. de vet att han alltid har med sig godsaker till dem och snart mumsar de förnöjt på det allra spädaste höet från ängen nedanför gården. Fåren ger tomten lite ull att värma sig med i sitt lilla bo på höskullen. Toten pratar med dem på tomtevis, ett tyst litet språk som får kan förstå.
Tomten vandrar tyst vidare till hönshuset, han smyger in men hönsen hör honom ändå och kacklar av glädje när de ser honom. Han ger dem lite vete att mumsa på och sitter en stund och lyssnar på hönsen. Birgitte, den äldsta av hönorna älskar julen och har dekorerat hönshuset så vackert hon kan. Hönorna ger tomten lite ägg att ta med hem till sig som tack för det goda vetet han gav dem. Tomten pratar med dem på tomtevis, ett tyst litet språk som höns kan förstå.
På vägen till hundkojan går han förbi bikupan, lyssnar en stund på ett tryggt litet surr. Han pratar med dem på tomtevis, ett tyst litet språk som små bin kan förstå.
Det är snö på hundkojans tak. Där inne bor Karo. Han väntar varje natt på att tomten ska komma. Tomten är ju hans bästa vän som kommer varje natt. Ibland får Karo ett ben av tomten, då känns inte natten så lång och kall. Tomten pratar med Karo på tomtevis, ett tyst litet språk som en hund kan förstå.
Månen lyser och vinternatten är kall. Tomten tänker på igelkotten som sover gott under löv och kvistar. Tryggt har den lilla igelkotten det i sin långa vintersömn.
Tomten vänder sig om tittar upp mot skogen. Tänker på alla små fåglar som gömt sig i buskarna, som sitter på sina pinnar i kalla vinternatten. Han går bort till fågelbordet och ser att de har frön att äta. Så bra att människorna tar hand om de frusna små fåglarna och tomten pratar med dem på tomtevis, ett tyst litet språk som små fåglar kan förstå.
Han går över gårdsplanen bort mot människornas hus och öppnar dörren alldeles ljudlöst.
Det är så tyst i människornas hus. De sover i vinternatten och vet inte alls att tomten är där. Han tassar fram till barnens säng och står där länge och tittar.
Tänk om de ville vakna ändå, då skulle jag prata med dem på tomtevis, ett tyst litet språk som barn kan förstå. Men barn bara sover om natten.
Så tassar tomten bort igen på sina små tomtefötter. Men i morgon ser barnen hans spår i snön, en rad små små steg mellan husen.
Sist tassar tomten hem till sig, där han bor i en vrå på höskullen. Och där ligger katten och väntar i höet för han vill ha mjölk av tomten. Tomten pratar med katten på tomtevis, ett tyst litet språk som en katt kan förstå.
Vintern är lång och mörk och kall, ibland drömmer tomten om sommaren.
Vintrar har jag sett komma och gå, somrar har jag sett komma och gå, snart är svalorna här tänker tomten.
Men ännu en lång tid ligger snön i djupa drivor kring den lilla gården. Stjärnorna gnistrar på himlen och månen lyser och det är kallt, riktigt kallt.
Vintrar kommer och somrar går, år följer år, men så länge människor bor i den lilla gården, så länge tassar tomten varje natt med tysta små steg mellan husen.
Varför berättar vi det här för er? Jo det är så att vi nog trott att gårdstomtarna försvunnit nu när vi har så många hus och lägenheter och lampor att tända om kvällen. Vi har trott att de inte finns för att de inte behövs så mycket längre men så fick vi ett brev…
Hej Naturcentrum,
Jag hade inte tänkt berätta för er att jag finns men nu behöver jag hjälp. Jag bor här vid Naturcentrum i Trädgårdsföreningen och vakar över alla hus och alla djur som bor i parken. Varje natt tittar jag till alla ekorrar som bor i hål i träden, bina som surrar tyst i sina kupor, småfåglar som sitter på sina grenar om natten och många andra små djur som vilar trött i hålor och under löv. Det är väldigt många små djur som trivs här och även om nätterna är långa hinner jag inte titta till dem alla så jag behöver hjälp. Det är svårt att vara ensam tomte i en stor park.
Kan ni hjälpa mig att hitta fler tomtar som kan hjälpa till? Eftersom jag är en tomte så har jag hemliga, magiska krafter och om det är barn som gör tomtenissar till mig så kan jag göra så att tomtenissarna får liv på natten och kan hjälpa mig att titta till alla ekorrar i sina bon, småfåglar på grenar i buskarna, alla bin i sina kupor och alla igelkottar och grodor och småkryp som sover sin vintersömn. Jag behöver små tomtar som kan prata på tomtevis, ett tyst litet språk som djur kan förstå.
Hälsningar från den ensamma gammeltomten i Trädgårdsföreningen
*sagan är en fri tolkning av Astrid Lindgrens berättelse ”Tomten är vaken”